Rätten till sitt liv…

Jag tänkte att idag är en bra dag för min första blogg. Jag har väntat ett tag på att den ska komma min väg och nu är den här. Jag trodde den skulle handla om naturen och jorden på ett mer konkret sätt….men de senaste dagarna är det inte skötselplanerna, miljöstrategierna eller naturinventeringarna jag kunde ha gjort utan mötet med min vackra dotter som bidragit mest till helandet av vår natur och jord.

De gångna dagarna har varit bland de mer omvälvande i mitt liv, inte på det där dramatiska sättet som vi kanske vanligtvis förknippar med ordet omvälvande. Utan på ett väldigt enkelt, självklart och djup hållet sätt. Jag har fått se mig själv och min 14-åriga dotter växa upp på riktigt. Jag har vågat se henne i ögonen utan den skuld som jag lagt där mellan oss hela hennes liv. Skulden för att jag inte hade en “färdig” vacker, trygg och omsorgsfull värld att erbjuda henne när hon kom hit…utan en värld av otrygghet, skövlad natur, gifter, krig, kontroll, tvång och så vidare, jag skulle kunna göra listan hur lång som helst. Skulden tar ifrån henne något ännu viktigare än all den otryggheten som allt det tillsammans skapar….nämligen rätten till sitt liv.

….när skulden försvinner öppnar sig en värld av möjligheter och jag kan ge min dotter hennes självklara rättighet att vara skapare av sitt eget liv och medskapare till en helt ny värld….mitt i all otrygghet. Precis som Jorden ger oss utrymme, näring och möjligheten att vara oss själva från första stund vi är här.